I guess the word is 'verve', not just because it sounds like 'verb' and both Lövestam and one of her lead characters are fascinated with grammar. Men man kan verkligen fråga sig vad tre medelålders kvinnor på en kemtvätt i Sveg har med den saken att göra. Skämmas är något som Lelle inte tycker är en bra idé. Hon skäms inte riktigt heller för att storma in på andras kontor och tala om vad de själva borde göra i sängen. Hon har dem lite som andra har choklad - som något gott att njuta av när andan faller på. Hon vill alldeles särskilt inte behöva konfronteras med påflugna lesbianer som slänger sin sexualitet över halva bordet. Hon vill inte tyckas synd om, hon vill inte svara på på frågor om hur hon kör bil. Hon är definitivt inte intresserad av någon uppvaktning, hon vill bli citerad i akademiska tidskrifter och bortse från just det som ingen någonsin bortser ifrån - hennes obefintliga ben och skeva ansikte. Paula vill helst sitta instängd i ett rum, ensam med bandinspelningar av partikelverb. Som tur är finns internet och där finns Paula, med noll och ett halvt ben. Det pinsamma, hemliga begäret till det avhuggna. Men han har aldrig lyckats bli av med den, fascinationen för det ofullständiga. Sedan dess har han blivit butikschef på Systembolaget, skaffat sig ett fint radhus och flera beundrarinnor. Första gången Martin Sander såg en amputerad kvinna var han tretton år.

Udda by Sara Lövestam